Veni, vidi, vici! =
Jag kom, Jag såg , Jag segrade!

Med den ödmjuka inställningen intog jag pimpelarenan denna gång.
Ja, man kanske inte kan säga att jag intog arenan för jag var ju faktiskt inte ensam när vi majestätiskt gled fram i sjuglasvagnen bakom den mäktiga Grizzlyn. Det var ju vår egen Fiskechef som körde och Annmari och jag som njöt på vagnen i solens sken. När vi kom upp på åsen ovanför Pello-ettans is fick vi se att sjön redan var inmutad.
Mitt på den vita isen står en stilig karl och vinkar lite nonchalant till oss.
- Vadan detta?
- Har tävlingen redan startat?
- Har vi kört fel?
- Vem sjutton är det där?
- Nej, men det är ju herr Larsson i egen hög person som står å svajar i vinden.
För att detta inte ska missförstås måste tilläggas att det var en helfigurs-staty som någon rest upp mitt på isen till allas vår glädje.
Även Sebastian, en tidigare storfiskare stod där stolt, med sin granna fisk i famnen.
 

Vid tävlingens medelpunkt, det vill säga kaffeelden fanns all utrustning vi behövde för dagens äventyr.
Utrustning som transporterats dit av ivriga medhjälpare med sina hormonstinna skotrar.
Eldstaden var redan invigd, den hade använts för att fira Maria bebådelsedag dagen innan.
Det vill säga vi gräddade våfflor där på fredagen. Väldigt goda våfflor.
Johnny A hade huggit så mycket ved att vi hade kunnat bo kvar där hela vårsäsongen om vi velat!
Nu visade det sej att vi valt platsen för eldstaden i den enda grop som fanns på denna sjöstrand, så arbetsställningen var något som vårat skyddsombud inte var nöjd med.
Nåväl, eldar tändes och grytor sattes på värmning.
Kåtan sattes upp och borden dignade snart av en ansenlig mängd priser.
Skyltar skruvades fast och vattenhål borrades.
Det var aktivitet som i självaste tomtefabriken, ja nästan exakt som i tomtefabriken, för där var ju till och med självaste tomten!
Nej, förlåt, det var inte tomten, det var ju Fiskechefen.
Jag såg lite fel...